Svenska

Den osynliga flickan kapitel 6

Under natten hade fru Weera och Pervanas mamma haft långa, livliga diskussioner medan Pervana låg och sov. De hade bestämt att göra om Pervana till en pojke, som en pojke kan dig röra dig fritt till och från marknader, köpa till oss de vi behöver och ingen kommer att kunna stoppa dig hade mamma förklarat. Fru Weera tyckte att det var en perfekt lösning. De hade redan bestämt allt, de hade sagt till henne att om någon frågar efter dig Pervana kommer vi säga till de att du har rest bort för att hälsa på en faster i Kunduz. Som en pojke kommer du att vara vår kusin från Jalalabad, som har kommit för att bo hos oss medan pappa är borta. 

Pervana stod och kollade på de tre, hon vägrade tror det de säger. ”Du får ta på dig Hossains kläder” sade hennes mamman och fick något tjockt i rösten för ett ögon blick verkade det som om hon skulle börja gråta. ”De där kläderna har legat oanvända tillräckligt länge. Det är på tiden att de kommer till nytta”. Efter en liten stund satt Pervana tyst, det kommer inte att funka jag kommer ändå inte se ut som en pojke eftersom jag har lång hår, sa Pervana högt till de. Norria kollade på Pervana och sedan slog hon upp dörren till skåpet, tog ut saxen sakta sedan såg det ut som Norria stortrivdes när hon tog ut saxen och klippte med den i luften några gånger. ”Ni tänker väl inte klippa av mig håret?” och la händerna på huvudet. ”Hur ska du annars kunna se ut som en pojke?” sade hennes mamma. ”Klipp Noorias hår! hon är elds det är hennes ansvar att ta hand om mig, inte mitt att ta hand om henne!”. ”Ingen skulle trott att jag var en pojke” sade Norria och sedan tittade hon lugnt på hennes kropp då förstod Pervana vad Nooria menade. Du måste bestämma själv sade fru Weera. Pervana insåg att hon måste göra det både för hennes familjs skull och för hennes för att överleva och om talibanerna ser mig någon gång ute som en tjej skulle de ändå kunna hålla mig fast och klippa av håret tänkte hon. ”Kör till”, sa hon. ”Jag gör det” fru Weera blev stolt över Pervana och sade ”så ska det låta” sedan klippte mamman Pervanas hår.   

Efter när Pervanas mamma klippte hennes hår sade hon till Pervana ”Byt kläder” sedan gick hon ut från tvättrummet. När Pervana blev ensam i tvättrummet sträckte hon handen och kände på håret. Först rörd hon varsamt vid de, men sedan gungade hon handflatan över hela huvudet. Det nya håret kändes både strävt och mjukt. Det kittlade i handflatan. Jag tycker om det, tänkte hon och log mot sig själv i spegeln.