fredag 8 maj 2015

Flykt

Natalie Omnibus
(31år)

Jag kommer från Stalonien. Där bodde jag med mamma och pappa samt tre syskon. Jag och min familj bodde på en liten gård 5 mil utanför huvudstaden. 

Jag gick i skolan i bara sex år vilket innebar att jag kunde lite engelska. Jag älskade skolan, jag älskade att läsa böcker och lära mig nya saker men plötsligt en dag kom mina föräldrar fram till mig och krossade alla mina drömmar. De sade till mig att jag måste sluta gå till skolan. De tvingade mig till det. Jag kunde inte säga emot mina föräldrar, jag var tvungen att lyda. Istället för att gå till skolan och läsa skulle jag jobba jag på gården. Hur långt jag kan minnas var min pappa alltid sur när han kom till huset från jobbet. Han skrek på mamma och på mina syskon. Han slog sönder saker och skrek hög: ”Vad för jävligt liv har jag här!” Jag minns den rädslan jag och mina syskon kände varje gång han skrek. Deras ansiktsuttryck kommer jag aldrig att glömma. Mina syskon var så rädda att de började gråta varje dag. Vid den tiden var det ekominsk kris i Stalonien. Många var arbetslösa och det var diktatur. Folk vågade inte protestera och säga vad de tyckte för då kunde de hamna i fängelse eller blir dödade. Stalionien var inte längre ett fritt land. Det fanns inte ytrandefrihet, folk kunde inte klaga, det var staten som styrde allting. De som var rika fick gå till skolan och de som inte hade råd fick sluta skolan redan i sexan. Vår familj var fattig. Vi hade inte råd med mat, kläder eller hyra. Varje dag åt vi samma mat. Ibland önskade jag mig att fly därifrån och aldrig komma tillbaka. Jag orkade inte med fattigdomen längre, jag var så jävla trött på att höra mina pappa skrika på mamma, mig och mina syskon varje dag utan att vi hade gjort något, och jag var trött att gå omkring hungrig. 

En dag bestämmde jag mig för att fly. Jag ville fly till Sverige. Jag ville leva mitt eget liv någon annan stans. Jag hade  aldrig i hela mitt liv rest utanför mitt land tidigare. Därför kunde jag inget om möjligheter att resa därifrån och vad som behövdes för att klara sig i utlandet. Det jag viste var att man var tvungen att ha pass för att ta sig till ett annat land. Jag ville bort från mitt fattigdom och misshandel. Jag orkade inte leva utan att ha några chanser att förändra mitt liv. Jag ville uppleva mera än att bara se elände runt omkring mig. Jag hörde att det finns länder där man kan få bättre chanser att klara sig ekonomiskt och att man kunde utbilda sig när man var duktig. Jag ville hemskt gärna gå till skolan igen. För att jag skulle kunna ta mig till Sverige var jag tvungen att betala en smugglare. Jag var inte den enda som skulle till Svergie utan det var en hel grupp med folk. Jag hade inte så mycket saker med mig eftersom det skulle vara svårare att vandra till fots. Det var en mycket lång och farlig resa. Vi gick ut på nätterna för att risken att bli upptäckta var mindre. Det var både kallt och anstängade och många gånger trodde jag att jag inte orkar mera. Ifall en person av oss flyktningar råkade göra något fel var risken att alla vi i gruppen skulle åka fast och bli tillbaka skickade till våra hemländer, därför var smugglaren mycket sträng mot oss alla. Det spelade ingen roll om man var en kvinna, en man eller ett barn. Alla kunde ha blivit illa behandlade. Det vi gjorde var olagligt och smugglarna tog också risken, de kunde ha hamnat i fängelse också. Den resan var hemsk men jag lyckade. Många på vägen dog. 


Idag är jag i Sverige. Det är helt underbart här! Vem skulle trot mig ifall jag skulle säga att det var som att vara i ett paradis här? Här lever jag fritt, jag går till skolan för att utbilda mig till det jag vill vara. Här bestämmer ingen över mig. En dag, någon gång i framtiden, tänker jag hämta mina syskon från Stalonien, så får de leva här med mig. En sak jag har lärt mig är att man ska aldrig ge upp hur svårt det än är. Man ska alltid försöka ändra sitt liv och kämpa för att ha det bättre. Vi behöver inte aceptera förtyck, misshandel och fattigdom. Är man duktig, ambitös och vill göra bra ifrån sig, så ska man hitta chansen att bevisa det. Jag är övertygad om att jag kommer att lyckas. 

1 kommentar:

  1. Dalal, Du har en bra anledning för att fly från stalonien och en tydlig början som beskriver att du gillar att gå i skolan och lära dig och därför vill du ta dig till Sverige.

    Du har skrivit inan, under och efter hur du tog dig till Sverige började och hur den slutade med att du är i Sverige och tänker på att hämta dina syskon.

    innan du publicerar den så hade du kunnat läsa igen texten och se så att grammatiken stämmer.

    Av: Adam C 9a



    SvaraRadera